Kort om vattenkraften och dess skadeverkningar:
Ungefär 80 % av kapaciteten i svenska vattendrag är redan utbyggd för vattenkraft. Många älvsystem är mycket kraftigt påverkade av utbyggnad och reglering ända från källflödena till havet. Fiskarter som öring och lax kan inte längre leka naturligt i många vatten och den akut hotade ålen kan inte vandra i utbyggda vattendrag. Ett utbyggt vattendrag innebär även att attraktionskraften som många glesbygdskommuner har haft är borta. Forsande livsmiljöer och attraktiva fiskevatten har blivit torrfåror eller dämts in. Många fiskbestånd har slagits ut, däribland många genetiskt unika, långvandrande och storvuxna öringbestånd och älvspecifika laxstammar. Att etablera långsiktigt hållbar ekoturism och exempelvis bygga upp en fiskecamp blir mycket svårare med kraftigt exploaterade vattendrag och ett ödelagt fiske.
Endast cirka 3 procent av vattenkraftverken har prövats enligt miljöbalken. Det betyder att de allra flesta kraftverken saknar faunapassager och minimitappningar som tar hänsyn till ekologin.
Dessutom gör subventioner till vattenkraften i form av elcertifikat att det finns ett intresse för att bygga ut mer vattenkraft. Det kan exempelvis handla om utbyggnad av mindre kraftverk vid befintliga dammar. Energitillförseln från den vattenkraft som finns kvar att bygga ut är minimal medan skadorna på miljön blir mycket stora.
Enligt miljömålet Levande sjöar och vattendrag och EU:s ramdirektiv för vatten ska skadade och förorenade vattenmiljöer restaureras så de uppnår God ekologisk status. Under lång tid har det saknats en motor i vattenmiljöarbetet, resurserna har varit för små, juridiken har varit ett hinder och kraftverksägarna har varken tvingats eller uppmuntrats till att göra något själva.
Om den nya vattenlagen:
Sedan 1 januari 2019 har vi nu en ny vattenlag som Sportfiskarna och övriga miljöorganisationer la mycket kraft på att försöka påverka. Tyvärr vägde värnandet av vattenkraften tyngre än värnandet av naturen i den slutliga utformningen av lagen. Läs mer om detta här: Nya vattenlagen klubbad - den politiska viljeinriktningen är nedslående
Ett av de tyvärr relativt få positiva inslagen i den nya vattenlagen innebär dock att alla vattenverksamheter med tillhörande elproduktion nu ska prövas för att få moderna miljötillstånd enligt en särskild prövningsplan. Planen har tagits fram i samarbete mellan berörda myndigheter och innehåller en prioriteringsordning utifrån avrinningsområde samt tidpunkter då de olika verksamheterna/vattendragen senast ska vara prövade, senast inom 20 år. I prövningen ska det finnas ett nationellt helhetsperspektiv med avvägningar mellan behovet av miljöförbättrande åtgärder och behovet av en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel.
De första prövningarna ska starta under 2022, vilket innebär att de första av tusentals åtgärder kommer att vara utförda i fält i bästa fall runt 2027, eftersom en domstolsprövning tar tid, kan eventuellt överklagas, och verksamhetsutövaren brukar få några år på sig att genomföra åtgärden. Denna fördröjning av processen är förstås ett problem för hotade arter som ålen och svaga fiskbestånd som exempelvis Gullspångslaxen som behöver akuta åtgärder för att överleva långsiktigt. I mars 2022 röstades dock ett utskottsinitiativ igenom i riksdagen att man tillfälligt skulle pausa miljöanpassningen av vattenkraften. Då det är ett tillkännagivande till regeringen är det högst oklart vad detta innebär för de pågående prövningarna.
Genom vattenkraftens miljöfond ska de åtta största kraftbolagen bidra med totalt 10 miljarder SEK till miljöåtgärder i vattenkraften under 20 år. Finansieringen kommer att täcka prövningskostnader och 85 % av åtgärder som fiskvägar och utrivningar, och dessutom produktionsbortfall som motsvarar 95 % av den totala elproduktionen. I utbyte mot kraftbolagens 10 miljarder har regeringen beslutat om en generös skattesänkning för vattenkraften.
Avveckla småskalig vattenkraft
Kraftbolagens fond gör det möjligt för kraftverksägare att lägga ned sina kraftverk. Då kraftverksägaren kompenseras för 95 % av produktionsbortfallet betyder det att man som småskalig kraftverksägare kan göra en väldigt bra affär om man väljer att lägga ned sitt kraftverk och riva ut det. Med andra ord en win-win-situation för både miljön och kraftverksägaren. Sportfiskarna har de senaste åren bidrigit till avveckling av några kraftverk, bland annat Nianfors och nu senast Ovansjö kraftverk i Stångån. Är du en kraftverksägare som vill avveckla ditt kraftverk till förmån för en bättre vattenmiljö?
Kontakta oss: kommunikation@sportfiskarna.se.
Det här gör Sportfiskarna:
Sportfiskarna fortsätter att arbeta för en så långtgående miljöanpassning av vattenkraften som möjligt. Förbundet fortsätter att bevaka och driva olika tillståndsprocesser för miljöanpassning av vattenkraften och försvarar även EU:s ramdirektiv för vatten och arbetar på olika sätt aktivt för avveckling av skadlig småskalig vattenkraft. Vi arbetar också praktiskt för att skapa fria vandringsvägar i vattendragen.
Några av våra framgångar:
Vojmån – räddad från utbyggnad
2008 genomfördes en lokal folkomröstning i Vilhelmina kommun om överledning av vatten från Vojmån till Stalons kraftverk. Opinionsmätningarna pekade på en jämn omröstning med viss övervikt för förespråkarna. Dagarna innan omröstningen skickades Sportfiskarnas medlemstidning Svenskt Fiske med tema Vojmån till samtliga hushåll i Vilhelmina kommun. Vojmån räddades med svag övervikt för nejsidan. Mediaforskare som analyserade resultatet såg Sportfiskarnas insats som avgörande för resultatet.
Brevens Bruk – prejudikat om fria vandringsvägar
2013 skapade Mark- och miljööverdomstolen ett prejudikat i målet om Brevens bruk, Brevensån i Örebro län, genom att slå fast att fria vandringsvägar behövs för alla fiskar. Tidigare var det svårt att kräva fria vandringsvägar om det inte fanns långvandrande fiskar såsom lax och öring i anslutning till ett vandringshinder. Domstolen tydliggjorde att i princip alla fiskar vandrar och behöver fria vandringsvägar, även högt upp i ett vattensystem med flera dammar nedströms. Sportfiskarna drev frågan vid sidan av Kammarkollegiet och länsstyrelsen.
Oreälven: räddad från utbyggnad
Stackmoradammen uppfördes utan tillstånd runt år 1860. Fortum försökte ihärdigt upphäva Oreälvens skydd enligt miljöbalken och bygga ett kraftverk vid den svartbyggda dammen. Men alla instanser sa nej och efter att dammen rasat 2008 och Fortum påbörjat en uppbyggnad av den olagliga dammen, beslutade Mark- och miljödomstolen 2011 att den skulle rivas ut. Då startade en ny process där Fortum fördröjde utrivningen med skälet att Orsa Besparingsskog ville överta den gamla förfallna kvarnbyggnaden. Från Fortums första utbyggnadsplaner 2005 till 2014 då dammen slutligen revs ut, har Sportfiskarna arbetat för Stackmoradammens utrivning tillsammans med andra natur- och fiskeintressen runt älven.
Långforsen: räddad från utbyggnad
Kampen om Långforsen har stått sedan 1990-talet. 1918 byggdes kraftverket i Långforsen. Jämtkraft ville på 90-talet göra en större utbyggnad vid lagskyddade Långforsen, men efter nej i regeringsrätten försökte man igen med en mindre ingripande variant år 2010. Då var dammen delvis raserad och kraftverket hade inte varit i drift på flera år. Jämtkraft fick rätt och saken prövades parallellt med Kammarkollegiets ansökan om återkallelse av tillståndet ända upp till Högsta domstolen. Här tog det dock inte slut utan efter stark kritik mot utbyggnadsplanerna gav ägarkommunerna Jämtkraft i uppdrag att utreda möjligheterna för en lokal förening att överta kraftverk och damm med syftet att restaurera Långforsen. Detta uppdrag kom aldrig i mål, men med en ny ledning tog Jämtkraft det framsynta beslutet att kraftverk och damm ska avvecklas.
Sportfiskarna deltog tillsammans med flera andra aktörer i den juridiska processen, i kampanjer för Långforsen och i den offentliga debatten, samt förde dialog med Jämtkraft för att få Långforsen fri.