Grundläggande om praktisk fiskevård:
Allt åtgärdsarbete kräver noggrann planering. Dels för att ha ett tillräckligt kunskapsunderlag för själva åtgärden men i regel krävs även att man måste söka tillstånd för att exempelvis ta bort ett vandringshinder. I regel söks tillstånd för vattenverksamheter via Länsstyrelsen. Inför planerandet av en fiskevårdsåtgärd är det därför bra att först kontakta ansvariga handläggare på länsstyrelsen och undersöka vilka tillstånd som krävs. Givetvis måste även markägaren vara informerad. Sportfiskarnas många fiskeribiologer kan även ge råd och tips om genomförandet av fiskevårdsåtgärder. Klicka här för kontaktuppgifter.
Åtgärda vandringshinder
Fysiska vandringshinder är bland de vanligast förekommande miljöproblemen för våra fiskbestånd. Dammar, kraftverk, fellagda vägtrummor och exempelvis gamla kvarnar stoppar fiskens vandringar och fragmenterar vattendragen och minskar fiskarnas möjligheter att leka och födosöka. Vid åtgärdande av vandringshinder är det viktigt att möjliggöra både uppströms- och nedströmsvandring. Vi ger här några exempel på olika metoder att åtgärda vandringshinder.
Tröskling
Tröskling innebär att man bygger upp trösklar i vattendragets botten för att höja vattennivån så att fiskarna kan passera ett vandringshinder. Trösklarna byggs upp i etapper mot vandringshindret så att fiskarna kan vandra över varje tröskel och helst vila i skydd mellan trösklarna innan de passerar vandringshindret. Tröskling kan exempelvis användas vid vägtrummor och lägre dammar. Tröskling är kostnadseffektivt, ofta billigare än att exempelvis byta en vägtrumma och kan även användas för att behålla en vattennivå uppströms ett tidigare vandringshinder. Det är viktigt att använda tillräckligt grovt material för att trösklarna ska ligga kvar i högflöden.
Omlöp
Om förutsättningarna är de rätta kan omlöp byggas runt vandringshinder som man av olika anledningar inte kan åtgärda, exempelvis kraftverk eller kulturlämningar. Ett omlöp är en grävd kanal runt hindret där vattnets lutning och strömhastigheten är så låg att den möjliggör fiskvandring. Omlöp måste även ha tillräcklig vattenföring. Rätt utförda fungerar omlöp för både upp- och nedströmsvandring för alla fiskarter. Det blir även i regel mycket snyggt och det är inte ovanligt att fisk till och med leker i omlöp.
Byte av vägtrummor
Vägtrummor ligger ofta med ett för högt fall från trumman eller har för hög strömhastighet inne i trumman för att fisken ska klara att passera. Finns tillräckligt med medel är ett byte till en så kallad halvtrumma en optimal lösning. En halvtrumma ger vattendraget en naturlig botten där strömhastigheten går att anpassa. Det är viktigt att dimensionera trumman tillräckligt för högsta tänkbara vattenflöden.
Utrivning
Kommer man överens med markägaren är en utrivning av vandringshindret ofta enkel och kostnadseffektiv. Ofta kan vattendraget återställas i ursprungligt skick. Saknar en anläggning tillstånd ska ägaren söka tillstånd. Länsstyrelsen kan då som tillsynsmyndighet förelägga om en utrivning. Anmäl dammar och andra anläggningar som saknar tillstånd till Länsstyrelsen.
Biotopvård
Biotopvård innebär att restaurera och/eller förbättra en vattenmiljö för att optimera fiskens förutsättningar. Man kan biotopvårda både i strömmande och stilla vatten. Vi ger här några exempel på enklare åtgärder.
Risvasar
En risvase är en större mängd ris eller buskar som på olika sätt buntas ihop och sänks i ett vatten för att ge fisken en struktur att leka på och som även kan ge fiskens yngel skydd och utgöra en uppväxtmiljö. En risvase kan bestå av gamla julgranar, utgallrat ris eller liknande. Växtmaterialet kan exempelvis bindas ihop, gjutas fast i betong eller fästas i ett hönsnät och förses med sänken. Risvasar gynnar exempelvis leken för abborre och gös och ynglens uppväxt för de flesta fiskarter. En utlagd risvase ger positiva effekter under flera år och kan sedan fyllas på. Här kan du se en instruktionsfilm om hur man bygger risvasar.
Död ved i vattendrag
Död ved, grenar och löv är ett viktigt inslag i vattendrag då det ger fisken skydd och utgör hem och föda för många organismer som fisken sedan äter. Eftersom primärproduktionen i rinnande vatten vanligtvis är låg är vattendrag beroende av att material som löv och grenar tillförs. Tillförseln av detta material sker vanligtvis på naturlig väg, men vid avverkningar eller rensningar av vattendrag försvinner tillförseln och den biologiska mångfalden minskar. Genom att tillföra död ved kan man ofta öka ett vattens produktion.
Trädplantering för beskuggning
Många vattendrag har rätats och skogen har huggits ner längs stränderna. Genom att återplantera träd i strandzonen kan man ge vattendraget beskuggning som sänker vattentemperaturen och ger fisken skydd. Al är ett vanligt trädslag att plantera, men även blommande träd och buskar som slån och sälg ger skugga och drar till sig insekter.
Utläggning av ståndstenar
Många vattendrag har rensats på större sten av olika skäl. Genom att återföra sten i vattendraget varieras strömhastigheten och djupet och fisken får flera ståndplatser. Vattendragets produktiva yta ökar även så att fler organismer och fiskar kan leva på en strömsträcka. Genom att lägga tillbaka större block och stenar kan man även återge vattendraget en naturligt meandrande form som gynnar fisk och övriga vattenorganismer.
Grusning av lekområden
Många strömlekande fiskarter fäster sin rom på grus eller stenar eller gräver lekgropar i grus för att lägga rommen i. Sedimentutflöden och algpåväxt minskar dessa fiskars lekhabitat och rommens möjlighet att överleva på grund av dålig syresättning. Genom att tillföra grus och bygga upp lekbottnar kan fler fiskar leka och produktionen öka. Alternativt kan man frilägga befintligt grus och sten genom att gräva runt i bottensubstratet så att sediment och vattenväxter lossnar och förs bort med strömmen (kallas hartijokimetoden) Fiskar som gynnas av rena grusbottnar är exempelvis lax, öring och asp.
Återmeandring av vattendrag
Många vattendrag har rätats för att effektivisera jordbruk med mera. Dessa sterila, raka vattendrag är dåliga biotoper för fisk då de varken erbjuder skydd, ståndplatser eller producerar mat till fisken, dessutom läcker näringsämnen snabbt ut i rätade vattendrag. Genom att återskapa ett naturligt "kurvigt" flöde får fisken skydd och mat i de varierande miljöer som uppstår i strömmens svängar, djuphålor och strömkoncentrationer.
Restaurera våtmarker
Att återställa tidigare utdikade eller igenväxta våtmarker eller ge fisken tillträde till våtmarker där vattenvägen växt igen gynnar många fiskarter. Ett bra exempel är gäddan som under våren gärna leker på översvämmade strandängar. Genom att klippa vass och låta kor beta kan man hindra igenväxning. Våtmarker är bland de artrikaste biotoperna vi har och gynnar exempelvis många fågelarter och groddjur. Våtmarkerna motverkar även övergödning genom att minska näringsläckaget av kväve och fosfor. Inom Sportfiskarnas Rovfiskprojekt har många så kallade gäddfabriker anlagts som ger gäddorna optimala lek- och uppväxtmöjligheter. I projektet ingår ofta anläggandet av vandringsvägar eller utrivning av vandringshinder som har stoppat fiskens vandring till en befintlig våtmark. Läs mer om detta på Rovfiskprojekten.
