Utsläpp från tung industri dödade fisken
Ända sedan industrialismens framväxt från cirka 1860 har våra svenska vatten utsatts för mänskligt framkallade utsläpp av försurande ämnen. Främst tung industri i Östeuropa och Storbritannien som förbrände olja och kol orsakade stora utsläpp av främst svavel men även kväve. Utsläppen reagerar med vatten i molnen och bildar syror (svavel- och salpetersyra) som blir till surt regn. Dessa långvariga sura nedfall dödade fisk och vattenorganismer i många av våra vatten och skadade vattnens ekosystem. Det tog lång tid innan de biologiska skadorna sattes i samband med det sura nedfallet. Genom hårdare utsläppskrav och förändringar i produktionen, bland annat minskad svavelhalt i fossila bränslen, har utsläppen minskat kraftigt kraftigt sedan 80-talet. Långväga industriutsläpp försurar fortfarande men i mycket mindre grad än förr. Nationellt samordnade kalkningsinsatser har sedan början av 1980-talet motverkat försurningen och sannolikt räddat många fiskbestånd i våra vatten.
Marken kraftigt försurad i vissa områden
Fortfarande sker dock ett nedfall av försurande ämnen och tusentals vattendrag, framförallt i sydvästra Sverige men även i andra områden, behöver fortsatt kalkning under överskådlig framtid för att upprätthålla livet under ytan. Efter alla år av svavel- och kvävenedfall finns det kvar ett så kallat "försurningsminne" i marken vilket gör att återhämtningen fördröjs. Nedfallet har minskat, men försurningen fortsätter eftersom gammalt nedfall finns kvar i marken och detta fortsätter lakas ur. Perioder med mycket nederbörd ökar denna effekt och tillståndet kan bli kritiskt för vattenlevande organismer om man inte upprätthåller kalkningen. Exempelvis merparten av alla lax- och havsöringsvatten på Västkusten är beroende av kalkning för att bestånden ska kunna upprätthållas.
Fortsatt försurningspåverkan
I dag är det många källor som bidrar till försurningen: industriutsläpp, trafik, skogsbruk, fartygstransporter, energianläggningar, jordbruk och även olika former av markanvändning. En skillnad idag mot 70–80-talet är att nedfallet av svavel minskat kraftigt, medan däremot kväveutsläppen inte alls har minskat i lika hög grad, bland annat beroende på den ökande trafiken. En av de största återstående källorna till svavelutsläpp är idag sjöfarten, där billigt orenat fartygsbränsle och dålig rökgasrening fortsatt bidrar till stora svavelutsläpp och försämrad folkhälsa. Det är en lång process att begräns sjöfarten där tvingande internationella överenskommelser måste till.
Skogsbrukets bidrag till försurningen ökar
Ett ökande försurningshot är att skogsmarken även försuras genom själva skogsbruket då uttaget av organiskt material som timmer, massaved och så kallad GROT innebär att basiska ämnen försvinner ur marken vilket försämrar markens buffringsförmåga (buffringsförmåga= möjligheten att neutralisera sura ämnen) vilket gör att vattendrag försuras och att tungmetaller lakas ut. I näringsfattig skogsmark på svårvittrad berggrund är detta ett problem, men även i andra typer av skogsmark, till exempel frodig granskog kan uttag av GROT ge försurningseffekter. Detta nya försurningshot är generellt ganska dåligt undersökt. Den återföring av aska (innehåller basiska ämnen) från förbränning av träprodukter till avverkade områden är idag långt från heltäckande, bland annat för att askan ofta är dyr och att det råder brist på tillräckligt ren aska och att askan sällan sprids på rätt plats. Mer forskning behövs som kan ge en bättre bild av hur uttaget av GROT påverkar olika typer av skogsmark och hur kopplingen mellan skogsmark och avrinnande vatten fungerar. På sikt kan även uttaget av biomassa behöva regleras regionalt utifrån markens känslighet.
Vad är naturlig försurning?
Vattendrag med låga pH-värden kan vara naturligt sura. Humussyror från nedbrytningsprodukter av växter och andra organismer har under lång tid långsamt skapat försurade miljöer i vissa sjöar och mindre vattendrag. Typexempel på sådana vatten är exempelvis sjöar omgivna av barrskog och myrmark. Dessa sjöar ska i regel inte kalkas då de är naturliga biotoper som utgör hem för organismer som anpassat sig till en sur miljö.
Viktiga länkar:
www.airclim.org
Naturvårdsverket
www.miljomal.nu
Naturskyddsföreningen
www.wwf.se
Svenskakalkföreningen
Havs-och Vattenmyndigheten
Gårdsjöstiftelsen
pH-status
IVL