Kostråd - viktigt för dig som fiskar!
Här följer några grundläggande råd om att äta olika fiskar.
Fet vildfångad fisk från områden med höga halter av miljögifter, exempelvis lax och strömming från Östersjön:
-Kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande: högst 2-3 gånger/år
-Övriga vuxna: högst 1 gång/vecka
-Barn under uppväxten (både pojkar och flickor): högst 2-3 gånger/år
Bland annat gädda och abborre från insjöar och kustområden kan innehålla mycket kvicksilver. Ta reda på vad som gäller där du fiskar!
Läs mer om kostråd för fisk på denna länk: Livsmedelsverkets sida om att äta fisk
Om miljögifter i olika fiskar
Var försiktig med att äta fet fisk från Östersjön
Tyvärr innehåller feta fiskar som lax, öring och och strömming från Östersjön fortsatt höga halter av miljögiftet dioxin. Dioxinet i fisken kommer till stor del från tidigare industriella utsläpp men även från felaktig förbränning av sopor och fortsatta industriella utsläpp. Det finns flera skäl till att släppa tillbaka stora östersjölaxar: ett antal vildlaxälvar har svaga bestånd och stora laxar innehåller i regel höga halter av dioxin. Laxen från svaga vildlaxbestånd bör överhuvudtaget inte fångas utan få vandra upp och leka i sina hemälvar för att på sikt stärka bestånden. Generellt är det bättre att konsumera mindre laxar på bara några kilo, men all lax innehåller dioxin. I regel är halten högre än EU:s gränsvärden. Framförallt barn, unga flickor och gravida och ammande kvinnor bör vara mycket försiktiga med att konsumera östersjölax.
Feta fiskar från Vänern och Vättern
Andra fiskar som i regel innehåller höga halter miljögifter och som framförallt fertila/gravida/ammande kvinnor ska vara försiktiga med är feta fiskar från Vänern och Vättern som insjööring, insjölax och Vätterröding. Även sik från Vänern har konstaterats ha höga halter av dioxin.
Vuxna män och kvinnor som inte är i barnafödande ålder kan äta vildfångad lax och öring från Vänern och Vättern och röding från Vättern samt sik från Vänern upp till en gång i veckan.
Kvicksilver i rovfisk
I många av Sveriges sjöar innehåller stora rovfiskar höga halter av kvicksilver. Detta gäller arter som gädda, lake, abborre och gös, men halten varierar mycket beroende på var fisken är fångad. Magra humussjöar (sjöar med brunfärgat vatten) i skogsmark har ofta högre halter av kvicksilver i näringskedjan. Länsstyrelsen och kommunen har uppgifter om kvicksilverhalten i olika vatten.
Kvicksilver i den form som ansamlas i organismer, så kallat metylkvicksilver, är mycket giftigt. Stora rovfiskar finns högst upp i näringskedjan och "samlar" därigenom på sig kvicksilver från hela näringskedjan. Kvicksilver finns delvis naturligt i miljön, men har framförallt hamnat där genom olika industriella utsläpp. Studier visar att kvicksilver utlakas genom olika skogsbruksåtgärder och att skogsbruket idag starkt bidrar till att kvicksilver ansamlas i fisk.
Om du äter gädda, lake, abborre och gös oftare än en gång per vecka kan du få i dig kvicksilvermängder som på sikt kan skada din hälsa. Därför är det bra att variera med andra sorters fisk. Generellt är det bättre att äta små/medelstora fiskar. Släpp därför tillbaka de stora fiskarna!