Grunderna i mete:
Man dela in mete i tre olika varianter: flötmete, bottenmete och mete med frilina.
Flötmete
Flöten finns i alla möjliga former och storlekar beroende på vilken fisk man är ute efter, var man ska fiska och hur man vill presentera betet. Det är i regel alltid bäst att använda ett så känsligt flöte som möjligt. Sätt sänken på linan så att bara en liten bit av toppen syns ovanför ytan. När fisken nappar rör sig flötet, oftast väntar man tills flötet dyker innan man fäster kroken i fiskens mun med ett mothugg. Vissa fiskar trivs bäst nära botten, medan andra rör sig högre upp i vattnet, tänk på det när du ställer in hur djupt kroken hamnar under flötet. När man använder ett metspö med linan knuten direkt i toppen kallas det för toppknutet mete. Behöver du kasta ut längre, eller om du fiskar efter arter som rusar iväg med mycket lina, kan du använda en haspelrulle och ett lämpligt spö. Du kan ha flötet fast monterat på linan, eller glidande om det är djupare än spöts längd.
Bottenmete
När du vill fiska på eller nära botten är bottenmete den bästa metoden. Bottenmete är också bra i strömmande vatten, eller när du behöver kasta ut betet långt för att nå fisk långt från land. Vid bottenmete används ett sänke av någon typ. Man kan också använda en feeder - en liten behållare för mäsk, eller bete, som tyngd. När fisken nappar på bottenmete syns det i din spötopp eller på linan. Man kan använda spön med en speciell känslig topp (quivertip, eller feeder-topp) som visar minsta lilla rörelse som fisken gör när den tar betet. Men det går bra att fiska med ett vanligt spö med lite mjukare topp. Håll ögonen på spötoppen och linan när fisken nappar, eller sätt fast en bjällra eller lysstav på spötoppen, eller ett nappalarm för att se, höra eller känna nappen.
Man kan fiska med glidande tackel, eller fast tackel. Glidande tackel innebär att fisken kan ta betet och simma iväg, utan något större motstånd då sänket glider på linan. Om du använder fast tackel sitter sänket fast och fisken krokas mot sänket (kallas "bolt") eller så får du göra mothugg och kroka fisken så fort du ser eller känner att tacklet rör sig. Vilken metod som fungerar bäst beror på fiskart, bete och många andra omständigheter.
Frilina
Mete med frilina innebär att du inte har något sänke, eller flöte. Bara linan och en krok. Du kan meta på ytan (till exempel med en bit bröd på kroken), på botten, eller mittemellan. När du inte behöver kasta så långt, eller när fisken är skygg och verkar bli rädd för flöten eller sänken kan frilina vara mycket effektivt. I Norrland är bäckmete med frilina och bara en krok agnad med mask en mycket effektiv metod. Då kan man få bäcköringar eller på vissa ställen bäckröding.
Mer metetips:
Välj krok efter betets storlek. När du vet vilken fisk du är ute efter kan du välja bete. Låt betets storlek avgöra vilken krokstorlek du behöver. En tunn, vass och liten krok fastnar ofta bättre i en fiskmun.
Använd rätt lina: både nylonlina och flätlinor fungerar till mete. Använd inte för grov lina, eftersom den gör det svårare att kasta och att presentera betet på ett bra sätt. Använd heller inte för tunn lina så att den riskerar att gå av. Som alltid: Anpassa alltid utrustningen efter situation och fiskart.
Tips på beten för mete: mask, maggot, larver, majskorn, deg, räka, bröd, fiskbitar, småfisk och boilies (speciella smaksatta degkulor)
Du kan göra ditt eget mäsk för olika fiskarter. Räka är ett bra krokbete för plattfiskar och regnbåge men även för sutare.
Mäskning: man kan locka in fisken till fiskeplatsen med hjälp av fiskmat (mäsk) som luktar och smakar gott för fisken. Mäsk går att köpa färdigblandat, eller göra själv. Till många arter fungerar det bra med lite ströbröd och bitar av det man tänker ha på kroken. Blanda med vatten så att konsistensen blir lagom. Mäsket ska lösa upp sig där du vill fiska, inte ligga som en hård klump på botten.