Grunderna i isfiske:
Pimpelfisket är en av de enklaste fiskemetoderna att komma igång med eftersom det inte krävs mycket eller dyr utrustning. Ett pimpelspö med lina, ett par pirkar/blänken och några krokar är en bra startutrustning. Du behöver även en isborr och något att sitta på och ha varma kläder och säkerhetsutrustning.
Utrustning för abborrpimpel: För runt 100 kronor får du pimpelspö, nylonlina i dimensionen 0,16-0,22 mm, och några så kallade vertikalpirkar i olika storlek och vikt för olika djup. Vertikalpirken har en liten länk mellan pirken och den färgglada kroken. Abborrarna hugger på kroken, inte på pirken. Abborrarna är ofta lite tröga i det kalla vattnet under isen och står ofta strax ovanför botten. Du kan få borra flera hål innan du hittar var de finns. När abborren nappar ska du snabbt dra upp och kroka av och släppa ner pirken igen eftersom det kan vara ett stim där nere som lockas av högt tempo.
Balanspirken hänger horisontellt i vattnet och föreställer en liten fisk. När man rycker i linan simmar pirken ut åt sidan. Balanspirk är effektivt för större abborrar och för andra rovfiskar som gös, regnbåge, röding och öring. Balanspirkar fiskar man lite mer aktivt, med tätare ryck, än vertikalpirken, men pröva dig fram.
Mormyska är en liten miniatyrpirk med fast enkelkrok. I regel agnar man med maggot. Eftersom mormyskan är så liten och lätt behöver du använda ett speciellt spö med känslig topp och tunnare lina. Mormyska är bra för både små och stora fiskar av många arter, som abborre, regnbåge, röding, harr och sik.
Rödingpimpel med klassiska rödingblänken. Under blänket har man en tafs, till exempel nylonlina på 5-15 cm och en krok agnad med maggot, mask eller annat bete. Man kan även ha en fluga eller en extrakrok med agn på som upphängare. Laxfiskarna rör sig mycket under isen. Det innebär att du kan sitta länge vid samma hål och plötsligt få napp för att fisken kommer simmande i jakt på mat. Laxfiskarna kan även hugga på ett stillastående bete. Därför ska du alltid sätta fast ditt pimpelspö ordentligt om du exempelvis ska fika! Ett specialbete för röding,regnbåge och öring är blinkpirk.
Klicka här för att läsa en artikel om blinkpirk.
Ismete
Främst ismetar man efter gädda, abborre och gös och agnar oftast med mört som betesfisk. Man använder speciella korta ismetespön med rulle och en nappindikator som oftast består av en fjädervippa med bjällror på. Man kan använda både multirullar eller haspelrullar. Ismetet går ut på att fisken som nappar löser ut vippan/nappalarmet då den hugger betesfisken och att den sedan ska kunna ta lina utan att känna motstånd. Man går sedan fram till hålet, vevar in löslina och gör mothugg. En borr med stor diameter, gärna runt 200 mm är bra för stora fiskar. Är det mycket gädda i vattnet bör man ha bitsäker tafs. Gösen är känsligare för motstånd vid själva hugget, så se till att linan lossnar lätt från vippan. Man kan även ismeta lake, öring och olika havsfiskar.
Klicka här för att läsa en artikel om hur man bygger sina egna ismetesvippor.
Klicka här för att läsa en artikel om hur man fixar bästa ismetespulkan.
Hantera fisken rätt
Om du ska återutsätta fisken är det viktigt att du har en bra tång, en avkrokningsmatta, eller liknande, till hands så att du snabbt kan ta loss fisken från krokarna och släppa tillbaka den. Om det är flera minusgrader och blåsigt bör du låta bli att ta upp fisk ur vattnet som du ska släppa tillbaka eftersom deras ögon och hud skadas snabbt i kylan. Ha alltid uppsikt efter spöna. Om du är för långt borta och fisken hinner svälja krokarna är risken stor att den inte går att återutsätta.
Tre korta om säkerhet på isen:
Använd alltid isdubbar.
Kontrollera alltid isen innan fisket.
Fiska inte ensam.
Läs mer om säkerhet på isen här.