Grunderna till flugfiske
Kasta med fluga: det är linan som är kastvikten när man kastar med fluga, eftersom en fluga knappt väger något. Man kastar linan fram och tillbaka i luften och släpper ut mer och mer lina tills man kan kasta ut flugan på vattnet. Det viktigaste med kasttekniken är att kunna få flugan att landa en liten bit framför fisken. I strömmande vatten måste man oftast få flugan att landa en bit uppströms fisken för att den ska hinna se flugan och nappa. Ett bra grundtips är att ta en lektion eller kurs av en duktig flugfiskare för att lära sig rätt kastteknik redan från början.
Utrustningen
Flugutrustningar är indelade efter ett viktsystem för linan, klass 3-12, där klass 3 är lättast och klass 12 tyngst. Många tillverkare säljer färdiga set. Man kan också be sin fiskebutik att plocka ihop ett lämpligt paket. Ett spö i klass 5/6, ungefär 9 fot långt med flytlina passar ofta som nybörjarutrustning men det beror naturligtvis på var och vad man ska fiska. De flesta spön är enhandsspön, dvs. du håller spöet med en hand. I de tyngre klasserna finns tvåhandsspön för att kunna hantera större flugor och tyngre linor.
Rullen används inte i själv kastet. Förutom att förvara lina ska flugrullen kunna bromsa en stor fisk som rusar ut med lina. Flugrullen ska ha samma viktklass som resten av utrustningen.
Fluglinor finns i väldigt många olika varianter, vanligast är dock WF-lina (Weight Forward), eller ”klumplina”. Klumplinan är smalare i ena änden och har en tjockare del, eller ”klump”, i andra änden. Detta är för att få fart på linan i kastet. Fluglinan finns som flytande eller sjunkande beroende på vad och var man ska fiska:
Flytlinor används främst för fiske med flugor som man vill fiska på eller nära ytan. Sjunklinan används för att få ner flugan närmare botten. De sjunkande linorna har olika sjunkhastighet för olika förhållanden som ström och djup mm. Intermediate är en lina som "svävar" i vattnet och alltså är ett mellanting mellan flyt- och sjunklina och används vid fiske där man vill att linan ska ligga strax under ytan.
Själva fluglinan är relativt kort. Längst in på rullen har man därför en så kallad backinglina så att en större fisk kan rusa iväg med linan utan att den tar slut. Backinglinan består ofta av flätad dacron.
Längst ut på fluglinan har man en så kallad tafs. Det är denna lina som man knyter fast flugan med. Tafsen är ofta taperad , dvs den blir tunnare ju längre ut mot spetsen man kommer, det är för att underlätta kastandet. Tafsen kan behöva vara tunn om fisken är skygg. Vid fiske efter gädda använder man ett bitsäkert material närmast flugan. Det finns färdiga tafsar att köpa.
Flugor av olika typ
Torrflugor kallas de flugor som flyter. De imiterar insekter som landat på ytan, eller som kläcks på vattnet, allt från stora sländor och getingar till små knott.
Våtflugor är flugor som sjunker, oftast i små storlekar och ofta färgglada.
Streamer är en imitation av småfisk, eller till exempel en räka eller krabba.
Muddler är en streamer med stort huvud av hjorthår eller liknande.
Nymfer imiterar larver av vatteninsekter, som dag- bäck- och nattsländor, eller insekter som iglar, ryggsimmare och trollsländelarver.
Tubflugor binds på en liten tub av plast eller metall. Tafsen går genom ett plaströr i tuben och knyts direkt i kroken. Tubfluga används bland annat vid lax- och havsöringsfiske.
Popper är en fluga som flyter, som man drar i vattenytan så att det plaskar och bubblar. För fisken ser det ut som något levande och ätbart. Gädd- och abborrfiske med popper är jättekul.
Gäddflugor ska efterlikna bytesfiskar som mört och är därför stora och gärna glittriga. Glöm inte en bitsäker tafs vid gäddflugfiske!