ÅL
"Anguilla anguilla"
Hal som en ål och lik en orm. Ålen liknar inte någon annan än sig själv. Den långa ryggfenan startar framför mitten av kroppen och går ihop i en spets längst bak, där ryggfenan möter undersidans analfena. Analfenan börjar vid ålens analöppning och går bakåt. Ålen har bröstfenor, men inga bukfenor.
Ålen genomgår olika stadier och uppkallas efter dessa. Gulål heter den i det stadium då den lever i våra vatten. Den är brunaktig och är gulaktig eller gulvit under huvudet och buken. Blankålen är mörkgrå på ryggen och silvrig eller ljust grå på sidorna, fenorna är svarta och ögonen förhållandevis stora. Alens stadium som blankål inträffar när den lämnar Sveriges sjöar och kuster för sin långa vandring till lekområdena i Sargassohavet. Blankålen slutar nästan helt att äta under förvandlingen på sensommaren eller hösten. Nästa vår är den framme i Sargassohavet. Som larv (Leptocephalus-larv) är den helt genomskinlig. Som glasål liknar den en vuxen gulål i formen, men är till stor del genomskinlig, förutom på huvudet och stjärtspetsen.
Honan blir avsevärt större än hanen. Ålen kan bli ungefär 130 cm lång och väga runt 4 kilo. En ål kan bli mycket gammal. Det finns uppgifter på ålar som blivit uppemot 150 år gamla.
Visste du att...?
• Ålen är närapå utrotad - bara 1 % finns kvar i svenska vatten, jämfört med 1950-talet.
• En ål klarar att förflytta sig genom att slingra ett stycke över fuktig mark.
• Ålens ryggfena innehåller mellan 245 och 275 fenstrålar.
• Ålen är fredad och får bara fiskas i ett fåtal vatten.
Detaljer
Ålen har små, vassa tänder och ett förhållandevis stort gap som den kan använda för att bita, hålla fast och slita loss stycken med.
Ekologi
Levnadsmiljö
Ålen saknas i fjällkedjan, men finns annars över hela landet, både i sjöar och längs kusten på Västkusten och i Ostersjön. Den trivs vid mjukbottnar, där den kan gräva ner sig och gömma sig. Det är mest under natten ålen är aktiv och rör sig fritt i vattnet. Vattenkraftsutbyggnaden har gjort att ålbeståndet minskat kraftigt. Vandringshinder och det faktum att ålar dödas i stort antal i turbinerna är de främsta anledningarna till ålens kraftiga minskning.
Föda
Ålen är en köttätande fisk som tar det mesta den kan komma åt, som småfisk, blötdjur, kräftdjur, larver och liknande. Blankålar äter nästan ingenting.
Lek och tillväxt
Länge var ålens lekvandring ett mysterium. Nu är man övertygad om att den vandrar till Sargassohavet för att leka och sedan troligen dör.
Den lilla Leptocephalus-larven är mycket < tunn och genomskinlig. Vid ungefär 70 millimeters storlek börjar den omvandlingen till glasål och förvandlas sedan gradvis till vuxen gulål. Blankålen är den vuxna ålen som vandrar mot Sargassohavet för lek. Då är honorna ungefär 10-14 år gammal och hanarna 4-9 år.
Uppgifter om ålar som levt i brunnar och liknande berättar att en ål kan bli mycket gammal. I fångenskap blev en ål minst 88 år och det pratas om ålar i brunnar som blivit uppemot 150 år.
Släktskap
Familj
Anguillidae
Släkte
Anguilla
Andra svenska arter i släktet
Nej.
Liknande arter i Sverige
Havsål, eller conger, liknar en stor ål och fångas vid sällsynta tillfällen längs Västkusten. Även nejonögon kan möjligtvis påminna om ålen.
Status & utbredning
Ålen är av ArtDatabanken klassad dom akut hotad (CR).
Ålens uppväxtområden finns över hela Europa samt i Nordafrika. Man tror att ungefär 5% av det europeiska beståndet har, eller har haft, sina uppväxtområden längs kusterna samt i insjöar och vattendrag i främst södra Sverige. Den < omfattande vattenkraftsutbyggnaden har kraftigt decimerat ålstammen. Totalt sett beräknas mängden glasål ha minskat med mer än 90 % i Europa under perioden 1980-2008. I relation till 1950 kan mängden glasål ha minskat med upp till 99 %.
Fiske
Ålen fångas främst på bottenmete med fiskbitar, mask, räkor och liknande. Eftersom ålen är akut hotad är det bara tillåtet att fiska den i vissa vatten där det anses vara osannolikt att den ska lyckas vandra ut från. Rökt ål har ansetts som delikatess. Efterfrågan på glasål är också stor på många håll i Europa.
Svenskt sportfiskerekord: 3 725 gram (Åke Madsen, Västby, Ockelbo 1982-05-08).